fredag 6 november 2009

Kickar

Kommer hem och ser ett nytt nummer av tidningen "Åka skidor" på hallmattan. Inplastad, innehåller nån slags dvd som jag aldrig kommer att titta på. På dvd:n står: "The worlds first all girl ski movie". Jaha. Suck. Jag gick på nåt erbjudande om att testa 3 nr för en struntsumma av den här tidningen. Jag gillar ju att åka skidor. Det första och enda numret jag läst handlade bland annat om en kille som bodde i Chamonix som gjorde de farligaste och värstaste nedstigningarna. Alltså, han riskerade livet varje gång, ungefär. Och jag tänker - han kan inte bry sig så jäkla mycket om sina nära och kära. Och vad är det med manlig kick-sökning? Måste den vara så faaaarlig? Måste de ligga i 300 km/h på en slingrig landsväg på nåt odjur till motorcykel? Kan de inte bara få världens kick av att om hösten plocka äpplen och göra en fantastiskt god äppelkaka? Va? Eller kanske få en kick av att ha en fin relation till någon och samtala en hel natt över några glas vin och komma fram till hur just ni två ska rädda världen? Va? Vad är det för fel på det?

3 kommentarer:

Mi Sli sa...

Men jag älskar kickar, känslan av att "nu dör jag om jag ramlar" när jag åker utför, när jag galopperar en häst.

Jag är inte beroende av den på samma sätt som många verka vara men jag älskar den.

Mi Sli sa...

Förlåt Kerstan, jag var så djävla trött när jag läste inlägget. Ska inte göra så mer.

Kerstin sa...

Mi Sli, jag tänkte bara att jag blev orolig för dig när jag läste din kommentar. Trots det så tror jag att man kan tala om "kvinnliga" kickar och manliga dito. Männen måste för 100000-de gånger bevisa att de är män (dvs ta onödiga risker och döda en massa folk i trafiken som följd), kvinnor behöver bli lite "wild n' crazy" och släppa loss lite mer. Så tror jag att det är. Men, INTE ta en massa risker så man risker att dö hela tiden, bara för att få känna att man lever. Det tycker jag är onödigt.

Jag kan också ha sådan tankar om jag t.ex. går över en hög bro eller vid vattnet och om jag skulle råka ramla så skulle jag dö. Men jag tar ju inte promenaden vid vattnet/på bron för att jag vill dö, snarare är det njutningsfullt. Och jag gillar att sådana tankar finns också!

Kram!