Det finns inget som matlagningsprogram att få mig att fastna framför rutan.
Min abslouta favorit är Nigella Lawson. Andlöst betraktar jag henne röra i grytor, hacka örter och riva cirtusfrukter. Jag älskar hennes sätt att aldrig skyla för grädde och socker i hennes fantastiska efterrättskreationer. Hennes program avslutas alltid med att hon tar en mumsbit att egenlagad gräddglass eller annan svulstig sötmabomb. Oh baby.
Jag gillar även killen i tvåan, Niklas mat. Ofta klipper programmet in honom i en halvrutediskusssion kring råvaror och matinspiration under hans lagande av egengjorda buljonger och äppelkakor. Mmmmmmmm.
Jag älskar matlagningsbeskrivningar i böcker. Återkommer ofta till delarna i "Fröken Smillas känsla för snö" där mekanikern rostar nötter på brödrosten, komponerar ihop vad som verkar vara en helt ljuvlig fisksoppa och lagar te orientaliskt doftande av kanel.
Eller hur Garp i "Garp och hans värld" lärde mig att rosta hela paprikor i ugnen tills de blir svarta, då det under blir alldeles sött.
(Däremot gillar jag inte Gordon Ramseys program. Dom är alltid så agressivt klippta, som om producenten varit inspirerad av dåliga actionfilmer. För kukigt för min smak. Pär Morberg är så sjukt macho när han lagar mat att jag bara garvar.)
Självklart öppnar det här för diskussioner kring erotiserandet av mat i en kultur där kvinnor förväntas utöva självsvält. Riots, not diets har jag hört. Man kan ju alltid snigla kylskåpet istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja det är spännande. att titta så mycket på mat och inte äta. Du är som vanligt något på spåret. SJälv klarar jag inte av de programmen. Särskilt nu när jag lever själv och ganska ensam från vänner i veckorna, vill liksom inte laga mat. Att laga mat innefattar att ha någon att äta den med.
Vad är det som gör att du gillar programmen? Blir du inspererad att laga mat, blir det ett subsitut för att äta, blir det vänner i rutan att hänga med, blir det ett sätt att just attraheras av vackra människor som är kompetenta, vilket allitid är attraktivt... Eller är det något annat? Nyfiken på att höra mer.
PUSS
Å nej, detta kräver självrannsakan!
Jag är ju en av världshistoriens sämsta matlagare. Det finns inte en pastarätt jag överkokt, inte en gröt jag bränt vid, inte en soppa jag översaltat. Mat för mig är allt för ofta bukfylla. Men.
Jag beundrar människor som är skickliga på vad de gör, ja. Inte minst matlagning. Det är en så oerhört kreativ och positiv sysselsättning. De som är riktigt duktiga blir likt konstnärer.
Ja, mat är konst, tamefan!
Sen det erotiska elementet, mat är ju så skönt för kroppen! Det är verkligen en njutning. Sen när kockarna är heta blir liksom gränsen lite suddig mellan njutningarna.
Eftersom att jag själv inte kan laga mat blir det en fantasi att få äta så gott som kreationerna på tv verkar vara.
Skicka en kommentar