Åh, residualerna visar struktur och jag är fast. HJÄLP! Eller så bloggar jag lite istället.
Lite olika funderingar:
Jag funderar väldugt mycket på vampyrer som fenomen just nu. Dels identitetspolitiskt: grupper kontra majoriteten. Kan vi inte tala om utestängda mänskliga grupper längre? Måste vi ta till omänsklighet för att förklara att samhället är stratifierat, iaf i dagens kulturuttryck? (Tänker främst på True Blood).
Och jag fundererar framför allt på kärleksrelationerna i de här vampyrhistorierna. Jag har sett Twilight-filmen och True Blood säsong 1. I båda fallen är det en "vanlig" tjej som blir kär i och inleder en relation med en mer eller mindre het vampyrkille. Han är å ena sidan otroligt beskyddande, omhändertagande och empatifylld men å andra sidan rå, okontrollerbar och driftstyrd. Fastetsat i mitt minne är scenen mellan Sookie och Bill där han liksom kommer upp från graven och de har hel-brutalt sex. Jag tycker att det är lite läskigt, växlingen mellan dessa två "personligheter".
Sen funderar jag också på fussen kring kvinnlighet som bland annat representeras i filmen "500 days of summer". Tanja har skrivit om ideal och dessutom gjort oss tjänsten att länka till the drama om man vill sätta sig in i diskussionen. Vilket jag inte har gjort, kanske jag ska säga. Förutom att läsa Neonbibeln. Vad jag funderar på är lite meta-diskussionsaktigt. Vi är så himla noga med och duktiga på att dissikera rollen som "frigjord konstnärskvinna". Hur hon är, vilka kläder hon använder, vilken musik hon lyssnar på, vilken konst hon gillar, vilken universitetsutbildning hon har, vilken litteratur hon läser och så vidare. Och jag kanske känner att jag blir personligen antastad eftersom jag ÄR/VILL VARA en sån där pretto-kultur-nörds fitta med många poäng i genusvetenskap, många ciggarettpaket i lungorna, många indiepopmp3:or och njuter av rödvin och litteratur. Inte för att jag tror att det gör världen bättre, men jag mår bättre i det.Och ja, eller nej menar jag - jag är ingen förebild för en ny sorts "fri" kvinna. Jag är precis lika ofri som slitzbruden (ok, dålig liknelse). MEN är det inte däri som frigörelsen faktiskt ligger -medvetenheten men ändå valet? Förstår ni hur jag menar? Jag är inte säker på att jag själv gör det. Men tror att det handlar om att jag vill försvara min position och dessutom hävda att trygghet i dem existerade maktstrukturerna är det bästa som kan hända, fram till de har ändrats/utraderats.
Kvinnoförakt är något som jag upptäckt att jag har burit med mig ett tag. Jag försöker sluta. Och jag tror på riktigt att när kvinnor slutar analysera hur fel kvinnor är/gör så har vi kommit långt *nu tar vi varandra i händerna och sjunger vi shall åverkom och bildar en sån där övergripande enighet i att all kvinnlighet är god*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad som är ännu mer trend är att analysera vampyrtrenden, så låt oss inte vara sämre! Faktum är att jag inte sett Twilight, men den blev intressant belyst i senaste modeblaska. Uppenbarligen är författaren till Twilightböckerna mormon, och hennes konservatism ska visst tydligt skina igenom. Dessutom ska dom vara riktigt dåligt skrivna, så faktumet att de är så populära måste ändå betyda att de slagit an på något helt avgörande för vår tid.
Jag betrycks främst att det extremkonservativa i (hetero)relationen mellan snygg ung tjej/ snygg ung vampyr. Han är egentligen ond, men hon får honom att bli god (känns igen? känns nytt?) genom kärleken.
Kanske är den sortens kärlek så långt ifrån unga tjejers verkliga erfarenheter, där deras killar tjatar på att få ta dom i röven för att få skryta inför sina polare, att den endast kan existera i en fantasi kring vampyrer?
Därom tviste miljoner samtidsforskare, jag lovar. Det dröjer inte länge innan vi får se avhandlingar på ämnet.
Men vi som tjatar på våra killar om att ta oss i röven för att det rätt och slätt är skönt då, vem skriver vår historia? Måste vi vända oss till porren och intellektuella hardcoreaktriser som Sasha Grey? Har hon bokkontrakt än?
Ja, låt oss inte vara sämre! I den stora morgontidningen skrevs det om att film två (den som orsakade sf-krashen) innehåller en ganska ofräsch bild av abort..Minns inte riktigt hur. Kan döda verkligen befrukta kvinnor förresten, och blir det vampyrbebisar? Så många frågor!
Mormonvampyrer tar nog inte i röven iaf. Suga blod men inte sånt snusk!
Den höga litterära nivån verkar inspirera fansen. Se här vad som hittats av sleepless på fanfiction.com:
--"Edward is going through some changes. Changes that will change his life. Changes that will change those around him. Changes, that in the end, need to be changed. But can he find the will to be who he knows he needs to be?"
Skicka en kommentar