jag kan inte jobba. har ingen energi. hänger samman med massa personliga saker. går inte att sköta mitt jobb. behöver ju ringa i telefonen, men det ger ångest. behöver prata med folk om förändringsarbete, men kan inte titta dem i ögnonen. måste maila men kan inte formulera mig. behöver läsa min mig på smarta saker, men kan inte hålla en tanke i huvudet länge nog för att den skall bli till något förståligt. skall ta fram strategier och metoder men kan inte koncentrera mig. allt blir bara ett murr. när jag kommer hem hamnar jag ofta på golvet tills jag haspar upp mig i sängen, sover 10 timmar. vaknar dödstrött för ytterligare en dag.... runt runt runt.
Så ringde jag till läkaren. vilken människan. han lyssnade och tog mig på mer allvar än jag klarade av att göra själv. REsonerade om vad jag behövde och vad som krävs för att ändra sig situation. Han sjukskrev mig, bokade in återbesök och försäkrade sig om att jag skulle ta hand om mig. Kändes bra. Fördjävligt att JAG (lever ofta i en illusion att saker inte gäller mig, men alla andra) skulle behöva sjukskriva mig för psykosomatiska saker, känns dessutom så jävla klisché (jag kan ju inte stava heller). Kändes alltså skit, men ändå som att jag gjorde vad jag kunde. och därför på något sätt bra.
Efter nästan 6 veckor har livet återvänt. Helt fantastiskt. Kan jobba klart mer, en hel vecka. ingen ångest. saker är roligt igen osv. Så bajs. Försäkringsjävlakassan skickar brev, två stycken till och med, om de hade så dåligt med pengar borde de ju kunnat spara på ena portot iaf. De skrivier att jag inte är sjuk, att jag skall återgå till jobb och att inget av det jag beskrivit (vilket är samma sak som jag beskrivit ovan) visar på att jag inte kan jobba.
VAd är då sjukdom? Vad behövs? finns ju massor historier om detta. inget går som sjukdom längre. VAd är bättre? sitta hela dagar 40 timmars veckor och ha ångest på jobbet, för att komma hem och tro att man skall dö. Eller få jobba lite mindre i 6 veckor och sen må bra och kunna jobba heltid.
Jag känner mig så kränkt. Vem fan är det som jobbar på fucking jälva kassan. och vem kom på dessa jävla ideer?
Orkar inte göra en lång politisk analys av det hela. har börjat faschineras allt mer åt det korthuggna, så; ner med borgarna i papperskorgarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Yes, låter som FK precis. Man kan ju bli galen för mindre. (Fast det skulle man ju inte heller få pengar av dem för...)
Ånej, ytterligare en vän som beskriver ett förnedringsförlopp i samband med försäkringskassan!!!
Min vän blev deprimerad. "Inte sjukdom. Du kan jobba."
En annan vän fick halva armen uppskuren. Bråk med fuckingkassan i flera månader
Min mamma felopererades. "du kan jobba med än halvtid". Medan hon gråter av smärta.
Jag ska fan till närmaste kontor och aptera en bomb.
Kunde inte hålla med dig mer! Senast jag gick in i en så djup depression att jag fortfarande inte kan fatta hur dålig jag blev, så behövde jag pga av starkt, non-wavering och SNABBT stöd av familj, vänner, läkare, medicin och en förstående arbetsplats ändå bara vara sjukskriven 25% i två och en halv månad innan jag var tillbaka igen. Vilket är ganska fantastiskt. När lärde sig FK och regeringen att den "tuffa" linjen var det bästa sättet att minska på sjukskrivningarna, egentligen? För det är så oerhört dumt, om man inte enbart sitter på sin kammare och räknar skattemedel naturligtvis.
Word Lara. Det är borgarna som ska bort, och deras jävla hårdare tag för att få folk i arbete. Fuck them!
Word Lara. Det är borgarna som ska bort, och deras jävla hårdare tag för att få folk i arbete. Fuck them!
Skicka en kommentar