Jag blir mer förvånad än bestört när jag ser den nya underklädesreklamen för känt märke vilken fläkts ut över busskurer och reklampelare staden över. Har feministisk kritik inte nått längre än att ständigt behövas omartikuleras? På pelarna tronar en muskulös man i kalsonger och en ack så smal kvinna i trosor och behå. Där skulle kritiken kunna stanna vid tristess: Vi har sett det så många gånger förut. Det kan inte sälja i all evighet då nya bilder krävs för att fånga vår uppmärksamhet. Slimmade, perfekta kroppar är så yesterdays news, liksom.
Men det som gör mig mest arg och ledsen över reklamen är den uppenbara och överväldigande skillnad i bilderna av mannen och kvinnan. Hon har slutna ögon (i någon slags orgasmliknande pose), han tittar oss rakt i ögonen.
Skillnaden är naturligtvis milsvid.
Mycket har sagts kring den implikation av makt som omgärdar seendet. Självklart talar relationen mellan den som blir sedd och den som ser en hel del om makt, subjektskap och objektskap. Denna relation är naturligtvis också indränkt i könsmakt. Kvinnor blir tittade på och inbjuder till denna blick. Män har visserligen fått statusen av objekt men där han tittar oss i ögonen från reklambilden är han också på en mer jämlik nivå. Det är helt enkelt mer på hans villkor. För vad dessa bilder handlar om är ju vem som har rätt att titta på vem och på vilket sätt.
Jag har läst att en effektiv metod för att möta någon som kränker dig är att titta dem rakt i ögonen. Chansen att undkomma våld är avsevärt högre om någon tvingas se dig.
Här gick jag omkring och trodde att detta var allmängods, men kunskapen om makt har uppenbarligen inte nått in i reklambyråerna (go figure). Låt mig tillägga att jag inte har något emot underklädesreklam, (även om det är synd att det är endast en sorts kropp som dominerar bilden, den kropp som är ouppnåelig för flertalet kvinnor och män) särskilt inte om den visar helkroppsbilder. I Frankrike var situationen en helt annan. Jag mådde ofta dåligt när jag passerade bilder på trosreklamer där en röv exponerades helt ogenerat med en centimeterstor sträng av tyg (vilket skulle vara trosan då). Som om kroppen var uppstyckad och utan sammanhang med dess andra delar. Hur får det här mig att känna inför min kropp? Som att den inte hänger ihop. Som att den består av delar utan relation till mitt jag, som att mitt huvud är i klar underordnad position eller fullständigt oviktig. För var föreställer jag mig mitt jag? I mina ögon.
Att bli sedd är naturligtvis också temat för bloggandet. Vad handlar det om annars? På så sätt är det en så ytterst passiv aktivitet. Samtidigt är det något vi gör för att vi finner mening i det. Vi väljer denna passiva aktivitet på ett mycket aktivt sätt.
Men dagen jag funderar över min faktiska existens i form av hur många läsare osv, dvs om jag blir sedd, kommer jag lägga av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vill återknyta till kvinnor som får orgasm av att vis upp kläder/underkläder. Mitt senaste fynd som gjorde mig mycket finttrig vad den kvinna som med halvt slutna ögon och putande läppar posade i en arbetskläders katalog och införd städrock.
Men det kanske skall läsas lite queer.. vad skulle den queera tolkningen kunna vara, frigörelse att kvinnor kan visa upp sin sexualitet på arbetet? Jag är så jälva enkelspårig så jag tänker på borgarna och pigorna och hur pigorna varit tillgängliga för makten att utnyttja...
ja ja. Bra att du upprör dig och skriver om detta!
håller på att läsa "the beautymyth" av naomi wolf nu. hon snackar om att de här orgasmansiktsuttrycksbilderna leder till att att kvinnor blir hämmade sexuellt eftersom man kopplar ihop orgasmen och "skönhet"-->att bara kan/får? känna sexuell njutning om man är "vacker".
Vilket jag tror är en helt igenom korrekt analys. Jag tror inte att alla kvinnor känner att de måste ha porslinslår och bröst som grapefruktar innan de kan njuta av sex. Men om vi inte möter några andra bilder av sexuella subjekt än unga, vackra och smala är jag övertygad om att detta kommer påverka orgasmförmågan.
För hur sexigt är det att tänka på sina gropiga lår eller efter graviditet uttänjda mage när man knullar?
Jag säger inte att det inte skulle kunna vara det, men att det verkar alltigenom riktigt svårt att se sig själv som ett sexuellt subjekt om man inte överensstämmer med idealet.
Skönt som fan att bli vuxen då. Vem var det som sa att "det är bara 17-åringar som tror att erotiken är död efter 35"?
Intressant det där med slutna/öppna ögon. Det är en distinkt punkt att peka på, och skillnaden är verkligen precis så milsvid som du påpekar.
Jag tänker att effekten är lika vid blick som inte riktas in i kameran/ mot tittaren.
Om man kollar på detingsajter och lunarstorm när det begav sig så är faktiskt förhållandet det omvända. Dvs. männen framträder sällan med att blicka in i kameran. En tolkning var då att det är för att bevara den manliga mystiken. Tjejerna putar med läppar eller gör andra alternatia spegelminer och visar kanse lite urringning. Vore intressant med en tolkning på det. Minns att jag läst artiklar om det men det är längesen nu.
Sofia: Ja, jag är med mig. Både vart blicken riktas och hur minspelet ser ut spelar roll. Tycker jag.
Ivar: Oavsett om männen tittar in i kameran eller inte, så vill jag hävda att du sällan ser en man som åmar och sexar sig för kameran.
Men finns det inte positiv bekräftelse också? Nu talar jag bara om bloggandet och viljan att bli sedd.
Jag vill gärna bli sedd i det jag skriver. Men då handlar det ju om att JAG (minus min kropp) blir sedd. Inte för att bygga upp min existens kring det, men jag vill ha interaktion/reaktion inte bara en död blick eller ett avfärdande. Men jag skulle aldrig resonera på samma sätt när det gäller min kropp. I bloggandet sker mitt uppvisande av mitt jag i högre utsträckning på mina villkor än om jag befinner mig ute i det offentliga rummet, då min kropp, dvs mitt kön, alltid kommer emellan (innan?) alla tolkningar.
Jag trivs med att bli sedd i bloggandet. Jag älskar att folk läser mina upprörda inlägg, kanske just för att jag för en gångs skull slipper gå in med min kropp i det. Vi är dessutom anonyma, dvs ingen jävel vet hur mitt jag egentligen är (förutom några få, om ens dem eller jag själv). Jag tänker att jag i bloggandet står med öppna ögon och stirrar på alla som läser. Möter deras blick exakt när jag vill, på mina villkor.
Skicka en kommentar