Våldsutsatta kvinnor och barn betalar finanskrisen

I veckan kom det ofattbara beskedet att Rinkeby-Kistas kvinnofridsenhet ska läggas ned (1). För er som inte vet det så är denna enhet förebilden för kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. De lyfts fram som det goda exemplet, och har blivit inbjudna över hela landet för att sprida sin framgångsrika verksamhet. De gjorde oerhört bra ifrån sig i Länsstyrelsernas tillsyn. De är näst bäst i Europa beträffande kvinnofridsarbetet. Jag behöver inte fortsätta, jag tror ni fattar.

Stadsdelen har enligt ryktet fått ett sparbeting på 10 miljoner, varav 2 ska sparas in på stödet till våldsutsatta kvinnor och barn. Det innebär alltså att 20 % av pengarna som ska sparas in tas från kvinnofridsstödet. Det hade kanske kunnat gå för sig om det var så att kvinnofridsarbetet kostar 20 % av den totala budgeten. Vilket jag starkt betvivlar. Det gör det inte.

Det innebär alltså att våldsutsatta kvinnor och barn betalar finanskrisen med sina liv, sina kroppar och sin frihet. Här bekänns färg - kvinno- och barnfrid är någorlunda viktigt - i högkonjunktur och projektmedlens tidevarv, men inte när pengarna tryter.

Not: Kvinnofridsenheten tas bort. 2-3 handläggare kommer att finnas på barn- och ungdomsenheten och ha hand om våldsutsatta kvinnor och barn. Verksamheten utarmas.